Sexualpolitiskt intresserad rödis med ett studiebagage fullt av sexologi, psykologi, genusvetenskap och pedagogik.
Tja tja bloggen
Örti år senare (och 17 andra bloggförsök senare) är jag tillbaka här och kollar om det ändå är rätt forum för mig. Friare in mind, inte styrd av att det ska läsas eller inte utan bara ett behov av att skriva och tänka fritt. Den här känslan av att ibland vilja förklara, inte så mycket för någon annan utan mest för mig själv, vad jag tänker om något. Kanske för att själv bli mer klar över vad jag egentligen tycker. Det är sällan (extremt sällan) jag ger mig ut och trängs i diverse kommentarsfält - vem utsätter sig egentligen för det frivilligt? - och de få gånger jag gjort det de senaste åren har jag ångrat mig bittert men det hindrar inte att det kliar i fingrarna att komma med svar på tal. Fast vem försöker jag lura nu? Jag skriver inte om politik längre, det finns många mycket klokare än jag som skriver så mycket bättre om jämställdhet, om flyktingsitutionen och idiotrasister, och jag är bättre på att skriva om mig själv. Det är det jag kommer att göra. Antagligen. Eller så skriver jag inget alls, det blir spännande att se.
Nu spräcker vi den en gång för alla. Myten alltså, inte mödomshinnan, eftersom den inte finns.
Fortfarande verkar så många unga (och gamla) tro att det finns någon form av barriär i slidan som en kan spräcka som en ballong - eller typ som plasten på en micromåltid - men det är fel, fel, fel! Det finns ingen hinna som ska spräckas genom penetration för att en inte längre ska vara oskuld. (Det där vedervärdiga ordet. Oskuld. Bah! Men det tar vi en annan gång.) Det finns dock slemhinneveck, som kan vara tätt veckade eller glesa, som sitter ett par centimeter innanför slidmynningen och kallas för slidkransen.Slidkransen kan se väldigt olika ut från person till person men är för det mesta väldigt elastisk och töjbar som ett gummiband, som i början kan vara lite trängre men som mjukas upp med tiden vid penetrationer av olika slag.
De allra flesta blöder inte första gången de stoppar in nåt i fittan men om en gör det kan det bero på att det kan bli små sprickor i slemhinnevecken i slidkransen, fast oftast är det andra orsaker som spelar in som exempelvis att en varit spänd, inte tillräckligt våt eller kåt och det därför har uppstått för mycket friktion. Det finns i alla fall ingen hinna som kan spricka och det går inte att se på någon om den haft samlag eller inte.
Är du en av de där som går runt med kondomer på dig och tänker att du ska vara duktig och skydda dig alltid men som liksom glömmer bort det när det väl är dags för sexytime? Det är lätt hänt, och det är lätt att en ångrar sig efteråt när det börjar klia lite i mufflan eller det där "anonyma" brevet från landstinget dimper ner på hallmattan. Och tänk vad jobbigt det är att gå och vänta på nästa mens som en unge som väntar på tomten, eller att gå och fundera över om den där tjejen verkligen åt p-piller som hon sa så det inte springer runt flera miniversioner av dig i världen.
Det är ju en sån enkel grej egentligen. Gummit på, klart! Men vi är faktiskt skitdåliga i allmänhet på att se till så det blir av och skitmånga blir smittade av könisar precis hela tiden. Och ingen är skyddad utan kondom (eller avhållsamhet.)
RFSU har gjort en kondomplan som de beskriver som en virtuell kompis att prata kondomer med. Spana in den här:
Funderar du över någonting? Vill du bara prata av dig eller ha ett råd i allmänhet? Vill du veta hur spermierna egentligen hittar fram till ägget, vilket det vanligaste preventivmedlet är, vad genus egentligen betyder, ha tips på hur du har analsex på bästa vis, eller hur du frågar chans på den där sötisen i parallellklassen? Shoot så gör jag mitt bästa.
Nej, det blir inget bloggande. Den här bloggen skulle inte bli personlig, inte mycket i alla fall, utan handla om sex och politik och allt däromkring men det personliga är i fokus just nu. I 40 dagar har jag varit singel nu. Hjärtat gör fortfarande ont och kärleken finns kvar, precis som saknaden. Det lurar eventuellt nytt jobb och andra förändringar runt hörnet och jag hoppas att jag återkommer inom kort med alla bra tankar och tips jag bär omkring i huvudet så länge. Var rädda om varandra.
Potensmedel för män finns det en uppsjö av. De berömda blå pillren är bara en bråkdel av vad som finns att välja mellan. (Tänk att vara den som kom på dem och började sälja dem ... Katshing!) Det finns piller, injektioner och diverse olika naturmedel - som exempelvis tigerpenis och noshörningshorn - och annat som hjälper män med lust och erektion. Detta är givetvis mycket bra men det är lite tomt på den kvinnliga sidan.
Jag fick nyligen möjligheten att vara med i en testgrupp för L-Argiplex gel for women som är en stimulerande intimgel för ökad lust (som också finns för män). Gelen smörjs på t.ex. klitoris eller fittan överlag och fungerar luststimulerande genom att öka på blodgenomströmningen. Vid ökat blodflöde pressas en smörjande och mjukgörande vätska, lubrikation, ut genom slemhinnorna och bidrar alltså till att en blir våt. Lider en av torra slemhinnor kan den alltså fungera underlättande, den funkar också som ett glidmedel, har ett neutralt ph-värde och är luktfri. En blir alltså både hård och våt av den. För ni vet väl att tjejer också behöver bli hårda och få "stånd" för att ha samlag och vara upphetsad? Hur som helst så testade jag den och O...M...G! Det kan kännas lite underligt att smörja på en gel, vänta några minuter på att den ska verka och vänta på att bli upphetsad men en kan ägna den tiden åt att smeka, fantisera och upptäcka sig själv. Känslan av hur den verkar kan variera från person till person men en kan känna tydligt hur blodflödet ökar och en varmkall känsla framkallad av gelen. Jag vet inte riktigt vad jag personligen egentligen tyckte om den "konstgjorda" upphetsningen men shit vilka orgasmer jag fick. Inte någon gång tidigare har jag, på egen hand, upplevt sån intensitet. Därför vill jag rekommendera alla som antingen har lite problem att finna lusten men som ändå är sugna på att ha sex eller de som bara vill höja nivån på känslan och piffa till allt lite att testa den. Flaskan är lite osexig men det gör inte så mycket och efter att min har tagit slut tänker jag definitivt investera 140 pix i en ny.
"NN har uppdaterat informationen om din inlämning i aktiviteten "PC1116 H11-V12 Psykologi med inriktning mot sexologi, halvfart"
Ny status: Färdig (anonym rättningsfas) Ny poäng: 2
Kommentar: Du har bara lämnat in en del av tre på denna fråga därför får du nu U. Du kan komplettera med övriga delar av svaret och skicka per mail till" ...
"NN har uppdaterat informationen om din inlämning i aktiviteten "PC1116 H11-V12 Psykologi med inriktning mot sexologi, halvfart"
Kommentar: Bortse från första svaret via mail, du har fått VG på ditt svar."
Way to sänka någons spirit för att sen lyfta den igen. Scheisse, vad jag blev först nere och sen glad! Jag vågar inte riktigt tro på det än men är rätt säker på att jag fick VG i klinisk sexologi. Och det är ju bra! Det bådar gott för hemtentan i socialisation som inte riktigt finns än men som har deadline i morgon, jag borde klara den också.
Hysteria är en rätt undebar film som handlar om hur världens första vibrator uppfinns - i medicinskt syfte. En får också en liten glimt av hur det sexualpolitiska läget såg ut på 1880-talet. Vid mitten och slutet av 1800-talet föddes sexologin som vetenskap och den här filmer visar hur det såg ut på ett ungefär. Det dröjde dock ytterligare nästan 40 år innan allmänheten och vetenskapen accepterade att det över huvud taget finns en kvinnlig sexualitet. Länge, länge ansåg de att kvinnans sexualitet enbart var ett svar på mannens och utan en man fanns den inte. Filmen har ett viktigt budskap indlindat i några stänk komedi och en gnutta romantik. Se den!
Ps. Såna här långa trailers är ju alltid egentligen en spoiler för filmen överlag eftersom man får se alla överraskningar och höjdpunkter i förväg. Så strunta i att klicka på play om du istället bara vill njuta av en bra film.
Att så sent som 1990 hade flera stater i USA lagar mot heterosexuell fellatio och cunillingus (oralsex), analsex och bruk av massagestavar. Staterna var idaho, Utah, Arizona, Oklahoma, Minnesota, Louisiana, Mississippi, Alabama, Georgia, Florida, South Carolina, North Carolina, Virginia, mayryland, Massachusetts, Rhode Island och Washington DC. (Källa: Bla, bla, sex. Nicotext.)
Faktiskt så är det så att många av lagarna som finns emot specifika sexakter är skapade för att förhindra homosexualitet när man inte kan lagstifta mot själva företeelsen. Pruttgubbar, är vad de är, de där som inskränker rätten att bestämma över sin egen kropp. Så länge sex är frivilligt, njutbart och inte skadar någon annan har ingen med det att göra.
Jag tror på frihet. Frihet att vara, välja och njuta. Det är inte frihet att vara fjättrad under bekräftelsens boja och ständigt ha ett behov av andra människors gillande och godkännande. Det är inte frihet att bygga sitt välmående på att veta att andra tycker att du är fin. Det är inte heller frihet att anpassa sina handlingar efter hur normen eller idealet säger att du ska vara. Det är komplicerat som fan, helt enkelt.
Till att börja med vill jag rekommendera alla att läsa ett fenomenalt inlägg av Mikael Sol som berör det där med hur vi kvinnor exponerar våra kroppar (och komplimangfiskar) i tid och otid. Blogginlägget är långt och innehållsrikt, en aning förolämpande, jävligt smart och inte minst, viktigt. Huvudbudskapet är att kvinnan alltid är kropp, vad det än egentligen är menat att handla om. Att vi objektifierar våra egna kroppar och reproducerar bilden av kvinnokroppen som ett prydnadstillbehör eller ett kuttersmycke i diverse scoiala medier, t.ex. Instagram. Jag kommenterade det bland annat såhär:
"Jag tror att det är sjukt svårt att bryta ett mönster du lärt dig sen den dagen du tittade ut ur din mammas fitta (eller hål i magen om hon blev snittad). Vi,(kvinnor) lär oss från början att vi finns till för att vara fina att titta på, vi ska behaga och inte ställa till besvär. Den första och den hundrade gången vi hörde att vi var söta små tjejer lärde sig vår hjärna, om och om igen, att få stånd av ytlig bekräftelse, hur ska vi då kunna vakna en dag och bara tända av? Jag tror att det går, om en jobbar hårt för det och är beredd på återfall i bekräftelseknarkandet men jag tror framförallt att det behövs en medvetenhet kring nästkommande generationer. Jag jobbar jävligt hårt för att inte tala om för barnen jag möter vad fina de är, jag brukar få bita mig hårt i tungan innan jag kan styra över det till något annat.
Jag har funderat rätt mycket över fenomenet med objektifierade kvinnokroppar de senaste veckorna (annars också men fastnade vid en specifik tanke nu), tycker jag att kvinnokroppar är vackra för att jag lärt mig att de ska vara det eller tycker jag det för att de verkligen tilltalar mig estetiskt utan någon maktprocess bakom?"
Det är så jag tror att det är, bland annat, att vi lär oss så tidigt att få bekräftelse genom vårt yttre, att vi duger bara vi är fina nog, att det till slut är en av de få sätten vi kan bekräfta oss själva på resten av livet. Men riktigt så enkelt är det ju inte heller, här kommer en liten del av den kritik Mikael förväntat sig att få. Jag stal en bit av inlägget som jag reagerade rätt kraftigt emot. Inte först, utan nu, några timmar efter att jag läst det.
”Hatar kvinnor sig själva?
De flesta kvinnor jag känner och umgås med är medvetna feminister. De vet att den här typen av bilder existerar för att blidka den manliga blicken. De lär sig tidigt att vara oss till lags och de lär sig också att må bättre när de ser "snygga ut".
De känner väl till normerna. De vet konsekvenserna. Ändå lägger de upp likadana bilder på sig själva. Fokus på läppar, bröst, ben. Fokus på att vara vacker inför andra. Inför sig själva.
Vem ska gå emot strömmen om inte de gör det? Vem lär dem det här beteendet? Den här estetiken? Och varför går de inte emot den? Varför går inte du emot den?”
Vari ligger hatet? Att reducera sig till ett prydnadsföremål? Ja, det verkar rätt självdestruktivt. Att fortsätta reproducera bilden av kvinnan som något som finns till för män att titta på, roa sig med, tillgängligt bara för dem? Ja, också ett sätt att trycka ner sig själv och hela vår snippsort. Men! Om en vänder på det då? Kan en vilja visa upp sig och sitt yttre för att en är stolt och glad över sin kropp? För att en vill dela med sig av sin styrka, självkänsla och stolthet, eller för den delen självdistans och humor? Är det bara fult att vara stolt över sin kropp, att tycka att en är snygg, att ha kroppens yttre delar som en bedömningsfaktor? Jag är inte så säker på det. Jag är inte så säker på något i sammanhanget, vill jag tillägga. Men jag vet att vi människor dömer folk på utseendet, att det är en psykologisk process som har pågått … länge. Idealen förändras med tiden och är olika i olika kulturer men snygga människor (det som anses vara mest attraktivt i det samhälle en lever i) premieras alltid. Studier har visat att vackra människor är gladare och mer framgångsrika överlag, får bättre jobb, högre lön och större socialt nätverk. Jag tror att vi har kraft att påverka idealen, mer än så … vet jag inte.
Jag såg mig nyss i spegeln och skrattade lite åt mig själv för ena bröstet hade hoppat ur bh-kupan och under tröjan hade jag plötsligt tre tuttar och en tydlig bröstvårta som pekade rakt ut lite rebelliskt som att den ville skrika ”I’m freeeee!” Jag var väldigt nära att ta en bild av fenomenet och posta på twitter, bara för att det var roligt, men lät sen bli för att jag tänkte att någon eller några skulle tro att jag gjorde det bara för att jag ville visa upp mina (stora) bröst och få reaktioner på dem. Så, vad vill jag säga? Jag är inte riktigt säker faktiskt. Jag tycker med själ och hjärta att det är skit att objektifiera människor överlag och att det yttre ska ha en överordnad betydelse över det inre, men vilka bilder är då okej? Måste en som kvinna titta på männen runt omkring och sen handla precis som de? Det innebär ju än en gång att mannen är normen, det en har att rätta sig efter för att allt ska vara bra. Det. Är. Inte. Okej. Jag menar att det kanske inte är handlingarna i sig (att visa upp bilder av sig själv på sociala medier, att andra gör det och profiterar på det är en helt annan femma) som är problemet utan hur man (som i man, inte som i en människa) väljer att betrakta dem. Laddningen måste avintensifieras. Om jag vill visa en bild av mig själv, spritt språngande naken, borde jag inte då få göra det utan att någon sexualiserar den bilden? Självklart är dessa två fenomen relationella – det ena göder det andra men åh, så jag önskar att jag kunde få göra vad fan jag vill med min kropp utan att någon ska bedöma det och döma mig. Missförstå mig inte, jag tycker att det är skitbra att frågan tas upp och jag tycker att Mikael gjorde det bra och tog upp komplexiteten i det hela. Allt som belyser patrarkatets forsatta varande är positivt. Jag tror dock att det är lite för lätt att ändå poängtera mannen som förebild och mannens liv som det ideala och fokusera på att kvinnor måste ändra på sig, när det i själva verket är det gemensamma tänkandet som behöver ändras för att det ska bli någon förändring i strukturerna.
Ps. Vet ni hur svårt det är att ta en bild på sig själv (om nåt mer än ansiktet ska få vara med) utan att få med brösten om man är tjej? Kan de inte få vara med utan att de måste bli en grej?
Det här är jag. Med spegelminspose och allt - jag tror att den som ser den själv bestämmer om den är sexig eller inte.
Tror du att din rätt till abort går säker, kvinna?
14 april -12 sände konflikt i P1 ett program de kallade Abort-backlash, först idag tog jag mig tid att lyssna på det och fy helvete vad arg jag blir. I USA och runt om i Europa pågår diskussioner och införs lagar som fråntar kvinnor rätten att besluta över sin egen kropp. Religiösa, konservativa gubbslem tar sig rätten att klappa kvinnor på huvudet och tro sig veta vad som är bäst för dem. Jag är faktiskt för upprörd för att skriva något konstruktivt om podcasten, lyssna på den själv i stället. Gör som jag, ladda ner den gratis till mobilen eller ipoden, ta en timmes promenad och du blir både upplyst och fit på samma gång.
Fundera för övrigt på det här: När det i Texas kan införas lagar som mer eller mindre fråntar kvinnor deras myndighet, deras rätt att bestämma över sina liv, hur länge dröjer det då innan detsamma händer med andra grupper av människor som till exempel handikappade och svarta? I USA fick kvinnor rösträtt 1920, svarta fick rösträtt 1870 men i realiteten var det först 1964 alla fick rösta. Båda kamperna handlade om mänskliga rättigheter och börjar en grupp människors rättigheter inskränkas dröjer det inte länge till nästa grupp står på tur. För mig är antifeminism precis samma sak som rasism.
Just nu borde jag skriva tenta i sexologi, därför läser jag "Sexualitet och hälsa" av Hulter men jag har svårt att komma vidare i den för jag blir konstant provocerad av vad som står.
För att ge ett exempel:
"Mannens ivriga lusta och hans hårda påträngande penis är en underbar upplevelse för den partner som vill ta emot honom i ett samlag. Hans helhjärtade koncentrerade sexuella uttryck kan vara en gåva från honom till en åtrådd kvinna. För att han ska kunna fungera sexuellt behöver han i viss mån vara påträngande."
Hela boken igenom består av att tillskriva mannen sexualiteten och kvinnor äger bara moderligheten och myset. Flera gånger jämför författaren förmågan att kunna få barn med förmågan att kunna få erektion och menar att det är samma sak och besvikelsen över att inte kunna de respektive sakerna är jämförbara. Reproduktion och kåthet är väl för fan två helt olika saker som inte alls behöver vara sammankopplade? Att inte kunna få barn berör väl båda parterna i en relation? Att inte kunna bli kåt och våt är väl snarare den direkta jämförelsen med att inte kunna bli kåt och få stånd. Jag blir bara mer och mer uppretad ju mer jag läser. Och jag måste använda mig av det här som faktagrunden i min tenta utan att det finns något utrymme för kritik.
Det senaste jag läste, som egentligen skulle vara grunden till det här blogginlägget är att kvinnor inte har den vanliga markören för spontan sexuell lust, alltså kåthet. Detta har jag fått höra flera gånger under kursen och jag vet inte ritkigt hur jag ska ställa mig till det. Att kåtheten inte finns innebär att varje kvinna börjar på noll i upphetsningsgrad när man inleder en sexuell aktivitet. Antingen tar man som kvinna ett aktivt beslut "Nu vill jag ha sex", men det kommer inte utifrån en fysisk reaktion utan snarare en önskan att känna närhet, bli av med stress, upprätthålla en relation och så vidare, eller så kan man bli mentalt upphetsad av t.ex. ett minne eller en fantasi och initiera sex men i båda fallen måste kåtheten arbetas upp från start. Självklart påstår boken också att kvinnor primära drivkraft för att vara sexuell är en önskad om ökad intimitet, inte bara för att man är kåt och vill knulla.
vad säger ni om det? Jag vill höra kvinnliga röster om kåthet. Är det så att vi tjejer inte har förmågan att titta på vår kille/tjej, bli sjukt kåta och bara fuck away? Måste vi alltid, alltid väcka våra kroppar (genom förspel) för att kåtheten verkligen ska uppstå? Jag vill veta vad fler tycker!
