40 dagar.
Nej, det blir inget bloggande. Den här bloggen skulle inte bli personlig, inte mycket i alla fall, utan handla om sex och politik och allt däromkring men det personliga är i fokus just nu. I 40 dagar har jag varit singel nu. Hjärtat gör fortfarande ont och kärleken finns kvar, precis som saknaden. Det lurar eventuellt nytt jobb och andra förändringar runt hörnet och jag hoppas att jag återkommer inom kort med alla bra tankar och tips jag bär omkring i huvudet så länge. Var rädda om varandra.
Sexpert.
Att vara sexolog, eller sexrådgivare, är inte samma sak som att vara en mental hora. Det är rätt kort tid sen jag började följa min dröm för att utbilda mig inom sexologin, men jag börjar redan tröttna på reaktionerna jag får. Det är självklart mycket spridda reaktioner, inte enbart sådana som jag uppfattar som negativa, men det är mest den senare sorten som fastnar - och irriterar.
Framförallt på twitter märks det av. Ett forum som ändå är rätt högt i tak och där diskussioner med olika sexuella teman är vardagsmat. Men, i åtta fall av tio när jag twittrar om min utbildning eller ställer direkta frågor om sex är det frustrerade medelålders män som svarar. De där med nicks som "giftkåtman" eller "bigballsXXX" och kommentarerna indikerar att de tror att jag är något annat än jag är. Mitt mål är inte att vara nån form av texterapeut som bjuder in par, eller singlar, att rent handgripligen och naket instruera hur de ska göra. Jag vill inte heller stå i pinup-outfit och piska och prata om sex med raspig röst. Mitt mål är inte att tända personer, det är att vägleda dem till en hälsosam och fungerande sexualitet utan frågetecken. Helst vill jag arbeta med ungdomar, att informera om sex och samlevnad ur ett hälsofrämjande perspektiv. Att hjälpa till att räta ut frågetecken och vara en annan källa till kunskap och stöd, istället för heteronormativa och informationsfattiga biologiböcker, eller snedvridande porr för den delen.
Det är mitt kön och min ålder som utgör grunden till fantasierna som eggas av att jag berättar vad jag studerar och vill arbeta med. Jag tror inte att det är en enda person som föreställer sig att Olle Waller som en bordellmamma när han berättar vad han jobbar med. Det är inte personerna han visar i sin dokumentärserie (här kan man se repriser av den.) jag har som förebild, det är Olle själv.
